Vad händer egentligen

Allmänt, Barn / Permalink / 0

I onsdags när Kim hämtade Freja på förskolan så talade de om att dom hade fått hjälpa henne med att andas igen vid maten då hon satt i halsen. Efter händelsen hade hon varit mycket uppgiven och fått sin snutten som tröst. Hon hade senare varit ok och fått i sig mellis.

    När hon kom hem samma dag så ramla hon direkt in i hallen och visade att hon var väldigt ledsen. Det gick inte att trösta henne på något vis och hon verkade mycket trött så vi fick henne att somna en stund. Cirka en timme senare vaknar hon och är lite gladare och vill ha mat. Äter lite köttbullar och makaroner. Leker en stund. Sen gråter hon hela kvällen och vi byter flera tröjor eftersom det bara rinner dreggel för att hon helt plötsligt inte vill stänga munnen. Vi beslutar tillslut att ringa 1177, då personalen på förskolan hade antytt att det kunde handla om ett fiskben. Vi tänkte att det kanske störde henne någonstans. Med tanke på att hon andades så behövdes det inte åkas in under kvällen utan vi skulle ringa öron-näsa-hals mottagning direkt på morgonen så skulle hon få komma in. Freja sover knappt på hela natten förutom två timmar i bilen när Kim tänkte åka in med henne ändå men då hon somnade körde han bara runt henne.
    På torsdagen ringer Kim direkt till öron-näsa-hals men de skulle enligt telefonsvararen ringa upp efter 1,5 timme. Kim orkar inte vänta då Freja bara gråter och åker till mottagningen med henne. Väl på plats görs flera undersökningar, bland annat kameraundersökning med slang i halsen och det syns ingenting mer än ett sår på ena halsmandeln. Vid det här laget har Freja även fått feber så tester görs på infektioner men ingenting. De blir hemskickade med alvedon.
    På eftermiddagen har Freja fortfarande inte piggnat till eller fått i sig mer än pyttelite vatten så vi beslutar att hon behöver vätska så Kim får åka in med henne igen. De blir hänvisade till akuten. På akuten pratas det om dropp. Efter några timmar med enbart vätskeersättning som försök så åker de hem. Vi tvingar i henne vätskeersättningen och får till och med i henne välling. Det tar flera timmar att få henne att sova, hon är blek och ledsen och dreglet bara fortsätter rinna. Hon sover oroligt och gråter flera gånger. 
    På fredagen (idag) får hon vätskeersättning och lite dricka och piggnar till en sväng. Mot eftermiddagen har hon inte fått i sig mer så är därför svagare igen. Ledsen till och från, öppen mun och dreggel. Kim åker in till akuten igen och de sätter igång dropp. Och där är de nu. Jag vet inte riktigt vad som händer och det är så jobbigt när man inte kan hjälpa sitt barn som bara gråter och inte äter eller dricker.
Jag önskar jag var med dom där istället. Men är hemma med mina andra barn. Imorgon skulle Freja ha kalas egentligen😭


Till top